Ullössen är nära släkt med sköldlöss, men de sitter inte fast på växten de angriper och saknar sköldar. De är ca 3 mm långa och såväl ägg och larver som fullbildade djur skyddas under vaddliknande bildningar. För övrigt ser skadorna ut ungefär som för sköldlöss. Lössen håller främst till i förgreningar, bladhörn och mellan tätt sittande stjälkar.

Ullöss sprider sig snabbt. Se därför till att plocka bort alla skadliga växtdelar och avlägsna alla löss du kan se.

På bladens undersida hittar man med förstoringsglas de små djuren och deras ägg. Bladen vissnar så småningom ihop helt, på starkt angripna växter kan man se en slöja av tunna fina trådar som påminner om spindelnät.

Vita flygare, även kallade mjöllöss kan du hitta på undersidan av bladen. När du berör plantan så flyger de vita små insekterna hastigt upp, för att strax återvända ner igen. De angripna plantorna blir klibbiga och ofta täckta av en svart beläggning, som beror på att sotsvampar växer i mjöllössens exkrementer. Drabbade blad torkar ut och faller av. Ta bort dessa så snabbt som möjligt. Plantorna försvagas successivt så insekterna suger i sig av växtsaften.

Rekommenderade pelargonsorter att ha inomhus är tidiga engelska- och änglapelargoner, eller doft- och brokbladiga pelargoner.

Om du ska ha pelargoner inomhus behöver de ha gott om ljus, placera en över växten om det är mörkt. Men undvik söderfönster, då det kan ge dem för mycket sol. Allra bäst är om du placerar pelargonen i ett fönster där det skiftar mellan ljus och skugga. Vattna när jorden torkat ut och tillsätt näring i vattnet regelbundet.

Pelargoner kan få gula blad vid övervintring på grund av ljus- och temperaturförändringar. Detta är naturligt om du övervintrar dem svalt. De anpassar sig så småningom, men du kan behöva plocka bort några blad fram tills dess. Det kan också hjälpa att ställa plantan i ett ljust fönster, eller under en växtlampa.

Andra anledningar till att din pelargon får gula blad kan vara näringsbrist, övervattning, för liten kruka eller för tätt med jord. När du får gula blad kan du plocka bort dem, tillsätta lite och vattna lagom.

Svampsjukdomen pelargonrost kan även visa sig genom gula blad. Den upptäcks genom att bladen först får gula fläckar på ovansidan och små blåsor på undersidan. Därefter uppträder rödbruna ringar eller prickar. Om du misstänker pelargonrost behöver du isolera den från andra plantor och försiktigt klippa bort angripna blad. Låt den vara i karantän i cirka två veckor, tills du ser att inga nya angrepp visar sig.

Bladlöss

Bladlöss är den vanligaste ohyran som pelargoner kan drabbas av och syns oftast genom att det är små vita smulor på bladen. Detta är ömsande skinn från lössen. Undersöker du plantan mer noggrant kan du se lössen sitta på toppen av pelargonen, på undersidan av bladen eller längs stjälken.

Om du upptäcker att din pelargon har bladlöss är det bra om du isolerar den från andra växter för att undvika spridning. Rengör även platsen den stått på med såpvatten.

För att bekämpa bladlössen kan du spraya pelargonen med en såplösning: 1 dl , 1 dl och 1 l vatten. Upprepa behandlingen cirka en gång i veckan tills du ser att bladlössen är borta. Du kan även ta in pelargonen och skölja av den med ljummet vatten i duschen eller badkaret. Se till att skydda jorden med en plastpåse, för att jorden inte ska bli genomblöt. Ställ därefter pelargonen på en ny plats, för att undvika nya angrepp.

Rotlöss

En annan ohyra som kan drabba pelargonerna är rotlöss, de är vita, några millimeter långa och kryper. Rotlössen sprider sig snabbt och du undviker dem enklast genom att gå igenom pelargonernas rötter varje vår och plantera om dem.

Om du upptäcker att din pelargon har fått rotlöss kan du ta en stickling från pelargonen och sedan slänga moderplantan. Gör därefter rent krukan, fatet och platsen den stått på noggrant.