Träsamurajen
2011-11-26
Danny Reinhold från Lichtenstein i Tyskland har byggt en nästan två meter hög träsamuraj i 12 000 delar. Pjäsen är tillverkad efter historiska förlagor och har en förbluffande detaljrikedom. Arbetet bjöd på gott om utmaningar, men resultatet är ett rent mästerverk.
Träet hade Danny köpt på Nya Zeeland. Träslaget påminner om sjödränkt ek och är minst lika sällsynt. Japanska samurajer hade även ett vapenmärke som kallas ”mon”. Dannys krigare bär även sitt vapenmärke på hjälmen. Även vapnet är tillverkat i kauriträ.
För att efterlikna rockaskinnet använde Danny grillspett som förvandlades till omkring 1 500 pyttesmå rundade träpluppar i en minisvarv. Plupparna limmades ihop i romber och monterades på kaveln i skurna fördjupningar: ”Svarven gick varm i åtta timmar! De ser mer ut som senapskorn än rockaskinn men det kom jag på för sent”, skrattar Danny.
Samurajens kropp är stor och bred – men inte massiv. ”För det första hade det blivit för tungt. Dessutom är ett massivt block svårarbetat och det hade varit alldeles för lätt att råka göra fel och förstöra hela stycket”, förklarar Danny. Han bestämde sig alltså för en ihålig konstruktion, ungefär som en tunna. Själva stommen byggdes av horisontella stavar som sveptes med plywood i barrträ. På så sätt skapade han en anatomiskt rundad form. När detta moment var klart var det dags att klä konstruktionen med bröst- och ryggpansar. Liksom nack-, hals- och lårskydden består de av små fjäll. ”Totalt krävdes 800 stycken”, berättar Danny. Det tog två veckor att foga samman dem. Av valnötsträ skar han tunna spån. ”Sen var det bara att runda sidor och kanter och fasa änden i minislipen – 800 gånger! Då gäller det att ha gott om tålamod.”
Harnesket var lite av en utmaning: ”Kroppen är ju välvd; därför kunde jag inte använda fem millimeter tjockt valnötsträ. I stället valde jag tunnare valnötsträ med tunnare granvirke under. Delarna limmades och fästes i sektioner.” Som så mycket annat i det här projektet var det ett precisionsarbete av rang. Sektionerna fixerades med ett spännband tills pansaret satt som gjutet över kroppen.
Också tillverkningen av de många snörmakerierna och knytbanden i trä var ett tidsödande arbete. Men de var viktiga för att ge ett autentiskt intryck. Utan dessa håller rustningen inte ihop. Därefter var det dags att fästa armarna och händerna på torson: ”Först borrade jag hål på bålens vänstra och högra sida där armarna sattes på plats med skruv och träplugg. Allt måste passa in exakt! På armarna sitter ju händerna som i sin tur håller i svärdet.” Händerna tillverkade Danny i bok- och björkträ. ”Först borrade jag ett hål i handen som jag skar ut så att det passade svärdets kavel.” Dold bakom de mörka handskarna sitter skruvarna som fäster svärdet mot handen – alla metalldelar på figuren sitter för övrigt väl dolda.
På tal om väl dolda: ”Nu var huvudet och fjällen för nackskyddet klara. Det var alltså bara att sätta igång med masken”, säger Danny. ”I original är denna tillverkad i järnplåt. Jag hade sett en samurajmask med tänder, och det ville jag ha på min mask också.”
Återigen använde Danny sig av flera inspirationskällor innan han började på allvar. ”Jag tillverkade masken enligt originalets proportioner. Masken skulle inte bara skydda ansiktet. Den skulle även skrämma motståndaren och fick gärna se lite demonisk ut.”
Dannys samuraj har inte något egentligt huvud med skalle och näsa. Under masken och hjälmen sitter ett ihåligt huvud som passar in exakt i det 11 centimeter stora hålet i överkroppen. Även munpartiet är en separat attrapp. Denna sköts in bakom masken varpå masken placerades på huvudet. Maskens ögon och tänder är undantagsvis inte i trä. I stället är de tillverkade av nötben för att behålla sin vita färg.
Samurajen i siffror
- Höjd: 1,96 m
- Vikt: 69 kg
- Antal delar: 12 000
- Antal träslag: 23
- Tillverkningstid: 15 månader
Text: Bettina Lüke | Foto: Danny Reinhold
