Ohoj, kapten!
2021-04-23
Lothar Bergander bygger modellfartyg i sin verkstad. Oftast utan ritning, och väldigt stora. Men inte bara ett i taget.
En natt på sjuttiotalet i verkstaden. Frenetiskt bygger Lothar Bergander upp en hel skeppssida, från köl upp till reling. Centimeterbreda trälister, den ena efter den andra läggs, spikas och limmas tills halva fartygets skrov är klart. Han har byggt sin längsta fartygsmodell någonsin. Den är 1,80 meter. Han längtar tills morgonen när hustrun och dottern ska komma och beundra hans arbete. När Lothar öppnar dörren till verkstaden nästa morgon byts hans glädje mot förfäran. Det vattentäta limmet har skapat för stor spänning i modellen och har vridit både spant och skrov. Det här fartyget kommer aldrig att flyta. Det var bittert, men också ett genombrott. ”Sedan dess har jag alltid lagt tre lister parallellt till vänster och tre lister till höger. Början måste vara rätt.” Lothar är idag över åttio år och han har genom åren byggt 34 stycken XXL-modellfartyg på detta sätt. Alla mellan två och fyra meter långa.
Som i en torrdocka vilar ”Ostetor” på låga bockar. Lothar kan fortfarande gå runt den. Däcken är redan färdiga, men fartyget saknar fortfarande akterreling, så Lothar behöver en bit list till det också. Han hukar sig snabbt på knäna för att visa skeppets kurvning med handen. Det saknas fortfarande förstärkning vid fören. Till det använder han platta träpinnar från Deutsche Bahns (tyska järnvägen) bistrovagnar, som han fick i gåva. Han har kapat dem till cirka två centimeter och när de är limmade bredvid varandra kommer de stabilisera spetsen på fartyget. ”Det kan sedan köras rakt in i en vägg med fjärrkontroll, utan att något händer[StB1] ”, hävdar Lothar. Speciellt eftersom han applicerar upp till tio lager färg. Vattentätt. För naturligtvis är alla hans fartyg ”sjövärdiga”. ”Ostetor”, som väger cirka 40 kilo, kommer snart att döpas, packas på släpet och släppas i vattnet. Antingen i brandkårens gamla släckdamm eller på Oste, när vädret är bättre igen. [StB1]den här meningen förstår jag inte riktigt… är de sjödugliga och man radiostyr dem? Eller är det en språkmiss? Ja de är sjödugliga. Se nästa stycke om sjösättning.
Lothar Bergander
Lothar växte upp vid den östra hamnen i Hemmoor-Schwarzenhütten, några kilometer bort. Under lång tid var Oste, en biflod till nedre Elbe, en viktig handels- och transportväg. Framför allt för cement och tidigare för tegel, lera och trä. Redan som en liten pojke använde Lothar tändsticksaskar för att bygga modeller av hamnanläggningarna, som nu är halvruiner. Han drömde sig ut i fjärran med varje fartyg som kastade av och försvann bakom kröken på Oste. ”Om jag hade stannat här hade jag gått under. Jag är alldeles för livlig!” Men det var länge sen han flyttade till Hemmoor igen, och från det som nu är hans tredje hus, som han såklart byggt själv, ser han ut över ängarna bakom Oste som flyter fram.
Inomhus har han draperat väggarna med bilder av sina fartyg. På kontoret bredvid foton från hans tid som kapten, vilar ”Osteblick” på en hylla. Det är en något modifierad kopia av Hamburgs museiskepp ”Cap San Diego”, med vilken Lothar själv reste. Alla hans modellfartyg har riktiga fartyg som förebilder, men han ger dem egna namn eftersom han gör små förändringar. ”Campestern” som hänger på en vägg framför kontoret, är en kopia av isbrytaren ”Polarstern” vars ”mössa”, en skyddande överbyggnad på fören, är utelämnad. ”Jag tyckte inte om den”, säger Lothar. Även i pannrummet, alldeles intill, är bilder på modellfartygen staplade på hyllan med lack- och färgburkar. Multifunktionsskeppet ”Hemmoor”, och framför det, fraktbåten ”Margot” som Lothar byggde till sin fru. Och ”Norden”, hans version av ett oljeuppsamlingsfartyg.
