Guldslagaren
2021-04-27
Dieter Drotleff är Tysklands äldsta guldslagarmästare – och han kan inte hålla händerna borta från den ädla metallen.
När Dieter Drotleff sätter ner ”Hans-Georg” pärlar svetten i pannan. 80 gånger har han låtit den tolv kilo tunga hammaren med det konstiga smeknamnet slå ner på den lilla förpackningen med bladguld. Nu behöver han en kort paus. ”Puh”, säger han, ”Det var en lättnad för handen.” Dieter plockar upp ”Utjämnaren”, nästa hammarmodell och bankar ut de sista av de fina ådrorna som fortfarande är kvar i guldet, trots timmar av bearbetning. Ett slag i mitten av förpackningen, sedan tre på den nedre delen, tre på mitten, tre på den övre delen. Det gör han ungefär 20 gånger. Sen vrider han paketet 90 grader och börjar om. Mitt, ner, mitt, upp, mitt, ner, mitt, upp. ”När jag är klar, har jag slagit guldet 3 500 till 5 000 gånger.” Han ler. ”Och nu är jag klar.”
Under en kort paus plockar Dieter upp en plastbehållare som är halvfull med guldgranulat och lägger den på vågen: ”Det är 1 390 gram guld, som till dagens pris är värt ca 650 000. Du skulle få två fina medelstora bilar för det. ”Han pekar på en handdammsugare som hänger på väggen, med vilken guldglitter och små guldpartiklar sugs upp från golvet:” Gulddammet i dammsugaren ensam är värt några hundra euro. ”Det är inte så konstigt att anställda inte får komma in med skor med mönstrade sulor i verkstaden. Du kan bära guldstoft värt hela årslöner ut ur rummen genom åren.”
I Schwabach är allt som glittrar guld
Staden Schwabach nära Nürnberg, har varit ett ledande, om inte det viktigaste centrumet för bladguldsproduktion i Europa i 500 år. År 1926 var fortfarande mer än 120 guldslagsverkstäder med 1200 hantverkare aktiva här. Idag finns det bara två. Noris bladguld med 80 arbetare är för närvarande Europas största bladguldsproducent. Ädelmetallen finns överallt i stan. Värdshusen har namn som Guldstjärnan eller Guldörnen och i stadshuset finns Guldhallen. Moskén heter Guldmoskén, och till och med pizzaleveransen kommer med Golden Pizza.
Dieter Drotleff
Dieter håller fram sina grova händer: ”Många ton guld har arbetats med dessa fingrar.” Musklerna på både höger och vänster arm är fortfarande väl utvecklade. ”Redan som lärlingar lärde vi oss att slå med vänster och höger hand omväxlande. Annars skulle vår kropp bara utvecklas på ena sidan.” Hans blick faller på pek- och långfingret på högra handen. Även idag, 38 år efter att de av misstag hamnat under en hammare, syns fortfarande ärren. ”Jag var hemma i tre månader och kunde inte arbeta, men det var aldrig någon tvekan om att jag skulle smida guld igen så snart jag kunde. Guld är mitt liv.”
