I det härliga nordtyska regnvädret träffar vi Angela Oelkers, som har jobbat i familjeföretaget i cirka fem år. Tillsammans går vi genom det leriga fältet. En kall vind och ett fint duggregn piskar våra ansikten. Inget spår av julstämning men jag förblir dock euforisk och svingar förväntansfullt den vassa yxan som Lucas och jag tagit med oss. ”Ska vi köra igång?” frågar jag Angela. ”Inte så snabbt – och helst inte med yxa”, säger hon. ”Här på Hof Oelkers ger vi våra gäster en såg att såga med. Många kommer hit och vill vara kaxiga med yxor och motorsågar, men speciellt när det finns barn på området är det alldeles för osäkert.” Nåväl, lite besviken tar jag tag i sågen hon håller fram till mig och går mot en gran. Denna! ”Vänta lite”, avbryter hon mig. Det finns några saker att tänka på när du väljer ett träd. Speciellt färgen på trädet. En kungsgran ska vara knallgrön och något ”blank”. Det är denna. Dessutom bör granen ha jämna barr och grenar. Tja, den kunde vara jämnare. Jag traskar vidare genom fältet, kollar barr, färg och form och bestämmer mig till slut för en enorm, tre meter hög kungsgran. Den har en vacker form och kommer att förgylla sin plats. Den får inte plats i min lägenhet, men den är perfekt för byrån jag jobbar på. Där är högt i tak och vi har ingen julgran ännu. Perfekt!

Nu är det dags att ta sig an granen, eller snarare stammen. Angela böjer de nedre grenarna lätt upp på ena sidan och håller dem hårt, jag kryper halvvägs under trädet och kommer i position. Jag stöder mig på höger knä, som sjunker ner i leran. ”Det är fortfarande kul”, intalar jag mig. Trots att det mesta känns obehagligt i övrigt, jag hoppas att det inte tar så lång tid. Jag sätter sågen på höger sida av stammen och börjar såga ner min första gran. Jag mår bra. Jag sågar genom stammen som smör. Om det fortsätter så här är jag klar om en minut. Plötsligt blir det trögt. Jag kommer inte längre. Varför inte? ”Du måste sätta mer tryck på vänster sida och fortsätt att såga”, uppmuntrar Angela mig. Jag hade föreställt mig att det var lättare. Och snabbare. Angela försäkrar mig att detta händer ofta. ”Det är svårt att själv se, hur långt du har sågat i stammen. Det är därför alltid bra om någon annan böjer upp grenarna lite och meddelar hur långt den andra redan har sågat.” Och hon har rätt: Med lite mer tryck åt vänster fortsätter jag att såga och trädet välter sakta omkull. Angela håller i granen och låter den sjunka försiktigt mot marken så att grenarna inte går sönder. Jag har fällt min första gran. Jag är blöt och lerig, men oerhört stolt. Jag bryr mig inte om duggregnet just nu. Angela och jag bär min kungsgran tillsammans. Hon tar tag bak, jag längst fram. Den var ganska tung, den delen.

Nu går vi till nätmaskinen som ligger en bit bort vid vägkanten. Varför ska vi näta granen redan nu? Jag tänkte att vi skulle putsa stammen först, så att vi snabbt skulle kunna sätta den i julgransfoten senare. ”Nej, det är ett klassiskt misstag”, förklarar Angela. ”Du bör inte såga och putsa granen förrän precis innan du sätter upp den. Annars kommer kådan att ta slut och trädet torkar ut för snabbt”. Okej. Angela och jag lägger fram den vid nätmaskinen och trycker försiktigt in stammen i det lilla röret som nätet är virat runt på utsidan. Sen sätter vi igång maskinen. Tillsammans trycker vi granen djupare och djupare in i röret. Men det här är inte så lätt. Med sina tre meter i höjd är den förstås också väldigt bred, men vi ger inte upp. Med samlade krafter trycker vi försiktigt granen genom öppningen så att vi inte skadar grenarna. Och vips, så är granen inlindad i nätet. Då så! Nu behöver vi bara få upp den på Lucas biltak på något sätt. Det skulle vara lättare om hans SUV inte var så hög och trädet inte var så tungt. Lucas får lägga ner kameran en stund och hjälpa mig. Med förenade krafter lyfter vi upp trädet på taket. Angela är också lättad. Hon ser ofta kunder som väljer en gran som är för stor för interiören eller taket på sin bil. ”Då kan det inte hjälpas. Granen får stanna här tills vidare och kunderna får komma tillbaka med en större bil”, ler Angela. Nu fattas bara remmarna för att fästa trädet mot takräcket. Dra åt, knyt, kolla igen. Allt sitter fast. Så vi drar in mot stan.

Lucas och jag tar oss till byrån och kollar då och då i backspegeln så granen fortfarande är på plats. Den ligger kvar, så vi gjorde tydligen rätt. När vi kommer till kontoret reser vi upp granen och märker en sak. Stammen på vår 12 år gamla gran, Lucas räknade årsringarna, måste kapas en bra bit. Det var inte tillräckligt högt i tak i alla fall. Så det är bara att ta fram sågen och köra igång. Jag är redan ett riktigt proffs med sågen. Nu får jag dessutom äntligen svinga yxan, så att stammen får plats i vår julgransfot. Jag börjar med att hugga lite försiktigt med yxan. Lucas manar på, lite otåligt. ”Ta i lite så vi blir klara nån gång.” Jag hugger i och känner mig som en riktig skogshuggare med yxan i handen. Tyvärr behöver vi inte göra så mycket. Det räckte att putsa till sidorna lite och sedan satte vi julgransfoten på den liggande trädstammen. Den passar perfekt!

Nu kan jag äntligen resa granen. Den första julgran som jag fällt själv. Jag reser långsamt upp den och märker återigen att den är riktigt tung. Lucas uppmuntrar mig med ett skratt: ”Har du inte tillräckligt med muskler?” Jag ska visa honom, så jag tar i lite till, och den tre meter höga kungsgranen är på plats. Det ser bra ut. Spetsen nuddar nästan taket, så det finns nog inte plats för en julstjärna. Men vi vill inte pynta i dag ändå. De ska vi göra tillsammans med alla våra kollegor. Med julmusik. Det kommer att bli häftigt.

Efter att vi tagit bort nätet kollar vi att den står stadigt i julgransfoten, vilket den gör. Sen kollar vi att den är rak, vilket den också är. Perfekt. Jag kollar om jag behöver räta ut grenarna. Egentligen inte, de klämdes bara in i nätet en kort stund och faller naturligt isär av sig själva. Sedan drar jag fram sågen igen. Några små grenar måste fortfarande kapas av i botten så att jag lätt kan nå in till stammen i julgransfoten. Jag måste trots allt vattna den regelbundet. En gran av den här storleken behöver två till tre liter de första dagarna, sa Angela innan vi åkte. Så jag har lärt mig mer än att bara använda en såg och en yxa.