Det är bara att erkänna. Jag är ett stort grillfan. Att målmedvetet förbereda maten som ska grillas. Det kan inte bli bättre. Åtminstone inte för mig. Jag skulle vilja grilla varje vecka. Och varför ska jag sluta bara för att vintern närmar sig? Ja, varför? Det är väl inget att fundera på? Jag ser framför mig, mina vänner och jag i min trädgård, varmt klädda, omgivna av snö, stående runt grillen i min trädgård. Med den höga grillfrekvens som jag nu har i åtanke behöver jag dock något stadigare än min gamla stativgrill. Det är dags för tyngre vapen. Jag behöver material som jag kan lita på, något jordnära som är redo för vind och väder. Efter en kort internetsökning fattar jag mitt beslut. Jag vill ha en tegelgrill, byggd av värmebeständiga tegelstenar. Gallret skjuts in framifrån och hänger på utskjutande tegelstenar på höger och vänster sida. Eftersom det finns flera nivåer kan grillen justeras i höjd och direktvärmen enkelt regleras. Det låter ju bra. Bara en utmaning återstår. Jag har aldrig murat. Men det kan väl inte vara så svårt – eller?

Det kanske är svårare än jag tror att mura, men innan jag kan ta reda på det behöver jag först hitta en lämplig plats för grillen. Grillen borde vara ungefär midjehög, så marken måste först och främst stödja vikten, så att inte grillen sjunker och blir sned. Jag går ut i trädgården och trycker näven i marken. För mjukt, här funkar det inte. Efter några minuter finner jag platsen. Här, relativt mitt i trädgården, finns fast mark och grannarna störs inte av grillröken. ”Redo att köra”, utropar jag med förväntan, åker till byggvaruhuset och kommer tillbaka med en massa tegelstenar och betongplattor. Projektet är i gång!

Esther Acason trycker hårt med knytnäven mot marken för att testa om den är tillräckligt stabil för att stödja en trädgårdsgrill. Med en skottkärra skjuter hon det material hon behöver för att bygga trädgårdsgrillen på plats i trädgården.

Med en linjal mäter jag ut för grunden av min grill. Den består av en fyrkant av fyra betongplattor. Jag tar det säkra före det osäkra och mäter också hur jag måste placera tegelstenarna på betongplattorna så att jag senare får in galler, kolrist och askfång. Det kommer passa. Sen jag tar bort ytskiktet med en spade för att skapa en plan yta. Gräset sitter hårdare än jag trodde, men det stoppar inte mig. Jag kontrollerar så att det är plant, sedan lägger jag markplattorna i jordbädden och riktar in dem. Här måste jag arbeta mycket exakt så att allt är i nivå, eftersom stabiliteten på min grill beror på grunden. Så jag greppar vattenpasset. Det kommer att bli en god vän under bygget, och mäter om betongplattorna är plana. Fortfarande mycket ojämnt. Så jag lyfter betongplattorna och fyller med sand där det behövs eller sänker dem med några slag med en gummiklubba tills passet ger sitt okej. Funkar! Vid nummer tre blir jag för självsäker, slår för hårt och knäcker plattan. Gnäll kommer man ingen vart med, så jag åker tillbaka till varuhuset och köper surt en ersättningsplatta. Positionera, justera med tillräcklig känslighet och så vattenpass på det. Klart.

Ester lägger ut betongplattorna, grunden för hennes trädgårdsgrill.

Äntligen dags att börja mura. För första gången i mitt liv blandar jag murbruk och jag fäster murbrukomröraren i borren. Det är precis som att göra kaksmet med en extra stor mixer. Det är bara att röra tills allt är väl blandat och har rätt konsistens. Sedan sträcker jag mig efter spateln och börjar med det första stenlagret. Eftersom det är min ”murarpremiär”, tar det lite tid innan jag har koll på hur mycket murbruk jag måste använda per sten och för att foga samman sidorna på stenarna. Murfogarna måste fyllas jämnt och fullständigt. Efter den första raden, fyra stenar i mitten och två på vardera sidan, får jag koll på det. Efter dessa första stenar, mäter jag med vattenpasset. Jag märker snabbt att det kommer att krävas noggrant arbete. Där det blivit ojämnt justerar jag stenen med gummiklubban. Både ovanifrån och i sidled. Nu passar den. Den första raden är platt och klar. Dags att fortsätta.

Med hjälp av en murslev applicerar Esther cementmurbruk på tegelstenen, som hon använder för att bygga trädgårdsgrillen. Hon använder ett vattenpass för att kontrollera hur hon har byggt första raden och jämnar till stenarna med en gummiklubba.

Jag murar nästa rad omlott. Med andra ord placerar jag stenarna som i en trappa, dvs raden med stenar i olika längder. Det gör att jag hamnar inför ytterligare utmaningar. Jag måste korta stenarna för att kunna följa denna trappordning. Tre stenar för bakväggen, två kompletta stenar och halvor på sidorna. Så jag måste ta till vinkelslipen som jag aldrig har använt förut. Ytterligare en premiär. Jag koncentrerar mig, tar på skyddsglasögon, markerar på stenen där jag måste kapa. Jag skär i stenen ungefär en centimeter djupt. Sen sätter jag en mejsel i springan som jag skapat och slår på mejseln med en hammare. ZAPP! Så är stenen kapad. Det var snabbt! Jag är väldigt stolt. Men jag tog ut glädjen i förskott. När jag lägger stenen mot väggen, märker jag att den inte passar perfekt. Jag måste försöka igen och jag är glad att jag för säkerhets skull köpte några extra stenar. För varje ny rad med stenar känner jag mig mer avslappnad och glömmer nästan bort att jag ville införliva mina färgade stenar. Jag lägger ut de mörka stenarna och stöter på nästa problem: murbruket har härdat. Det har tagit mig för lång tid. Skit! Det är bara att gå tillbaka till den stora mixern igen. Så kan jag äntligen fortsätta.Ju högre jag murar, desto mer flyter det på. På den nionde, elfte och trettonde raden placerar jag en sten som skjuter ut över sidoväggarna. En halv sten muras längs med, sedan en på tvären och sen andra halvan längs med igen. Effekten blir att stenarna som jag placerade på tvären sticker ut på utsidan och insidan. De resulterar senare i hyllorna på vilka grillen, kolgallret och askfånget hänger.

Med hjälp av vinkelsliparen skär Esther tegelstenar, som hon behöver för att bygga sin trädgårdsgrill, och hon bygger sin första egengjorda trädgårdsgrill lager för lager.

Sedan lägger jag ytterligare ett lager ovanpå, kontrollerar – som vanligt – med vattenpasset, jämnar till stenarna med klubban. Det var allt.Nej, naturligtvis inte riktigt. Däremellan tog jag bort allt överskottsmurbruk och grovrengjorde väggarna med en fuktig borste. Jag går över den igen ordentligt. Den måste ju bli vacker också. Och sedan är det dags att finjustera. Med sleven drar jag lätt från utsidan in i murbrukfogen så att regnet kan rinna fritt och låter allt torka i några timmar.

Esther justerar tegeltenarna i sin egenbyggda trädgårdsgrill med en gummiklubba och rengör muren med en fuktig borste.

Då är det äntligen dags för det stora ögonblicket. Jag lägger askfånget på plats, där askan senare kommer falla ner, kolgallret där kolen ska ligga och grillgallret, där maten så klart kommer ligga. Passar allt, sitter det kvar? Ja, som tur är. Till höger och vänster om överhänget har jag till och med utrymme att hänga på ett par grilltänger. Vad mer behöver man ha?

Äntligen dags att grilla! Och grillen funkar som den ska. Jag är så stolt! Och ser man på: Även solen tittar fram. Med den heta glöden framför mig bryr jag mig inte om kylan heller. Min grillsäsong har precis börjat – och den kommer aldrig att sluta!

Esther grillar på den egenbyggda trädgårdsgrillen.

Text: Esther Acason | Foto: Lucas Wahl