I verkstaden ligger byggsatsen till det som ska bli Bettinas roddbåt.

Ohoj, nu kör vi. Båtens botten sätts ihop med två plankor med hjälp av de första av nästan 250 koppartrådar som jag surrar åt för hand i de förborrade hålen. Till sist aktern och fören. Bra. Efter några få handtag ser det redan ut som en båt. Och det ska ta sex dagar? Det är åtminstone vad Lutz säger. Och han borde veta.

Innan jag kan fortsätta måste jag få de nedre delarna att sitta ihop så bra som möjligt. Sedan fäster jag koppartråd och ännu mer koppartråd. Först de invändiga delarna sedan de andra brädorna, och till sist måste jag tvinna all koppartråd med tången. Det avslutar sömnadsdelen – nästan i alla fall.

Manuellt arbete. Bettina tvinnar koppartrådarna, Lutz hjälper till med installationen av mittdelen.

Nu är det dags för ”limmet”. Epoxiharts och härdare måste blandas precis rätt. Jag måste öva lite innan det blir bra: Man får inte slå i eller chansa för mycket. Om man applicerar en felaktig blandning kan det förstöra hela båten. Jag använder spateln för att röra ner träpulver i blandningen tills den får en jordnötssmörsliknande konsistens.

Massan läggs nu i en sprits. Jag minns att jag använde sådana när jag dekorerade enorma gräddtårtor med min mormor – för länge sedan. Så allt ska pressas ner mot påsens spets, med så lite luft som möjligt. Klipp av spetsen på påsen, och du är redo. Centimeter för centimeter trycker jag in massan i fogarna mellan plankorna. Jag lämnar kvar koppartråden – den tas bort i ett senare skede.

Jag använder också fyllnadsmassan för att täta de andra mellanrummen. Jag drar med mjuka stora drag de första spåren längs med kölen. Dagen är nästan över och den befarade muskelvärken har faktiskt inte infunnit sig.

Efter att ha ”sytt” hålen applicerar Bettina fyllnadsmassan mellan plankorna.

Nästa morgon har kompositmaterialet härdat. Nu kan koppartråden tas bort. Jag klipper av tråden med tången och drar ut den – ganska knepigt. Men viktigast av allt: Det håller! Min båt ser lite mer ”färdig” ut. Men så är det inte… Fyra femtedelar av arbetet ligger fortfarande framför mig. Med en japansåg sågar jag centerbordslådan i rätt storlek. Jag kallar det ”sittstöd”. Tack vare det speciella sågbladet går det snabbt och det blir fina snitt.

Limmet som jag applicerar på kanterna ska också vara jämnt, men först borrar jag. För efter limningen ska lådan fästas i mitten med mässingsskruvar och det är nämligen inte så lätt att dra åt skruvarna underifrån. Sedan maskerar jag kanten med maskeringstejp och tätar runt bottenkanterna.

Skräddarsytt arbete. Bettina knipsar av koppartrådarna. Sedan förborrar hon för centerbordslådan.

Den tredje dagen är det äntligen dags att slipa. Jag sågar av det som sticker ut av plankorna vid fören och aktern och slipar sedan med excenterslipmaskinen.Till plankornas ytterfogar behöver jag använda sandpapper. Sedan är det dags för mitt första möte med glasfiber som material. Jag klipper en bit glasfibertyg med en speciell sax, i samma storlek som underredet och draperar det sedan. Min rädsla för att det ska bli vågigt visar sig vara ogrundad, det går ganska bra. Jag blötlägger tyget med en epoxiblandning, den här gången utan träpulver. Tips från Lutz: Börja i mitten och använd inte för mycket. Glasfiberstrukturen bör förbli synlig. Nu är det dags att limma med spritsen igen. Jag lägger massan på de tidigare slipade ytterfogarna, sen får det torka över natten.

Nästa dag har glasfiberlagret på undersidan blivit superhårt och jag skär av överskottet med en mattkniv och slipar limkanterna. Efter att båten vänts, slipas insidans botten och sedan dammsugs båten. Nu är det dags för glasfiber och epoxiblandning, även över bottenplattan. För att få noggranna övergångar maskerar jag kanterna på plankorna med bred, transparent tejp. Det är viktigt att göra flikar i ändarna så att tejpen kan tas bort snyggt och framförallt hel. Det är svårare att montera och klippa på insidan. Jag klipper snett och ett glapp har uppstått. Vad ska jag göra nu? Till min lättnad säger Lutz att de två centimetrarna är okej. Att applicera epoxiblandningen är också svårare den här gången. Jag försöker undvika eller stryka ut luftbubblor och vågor och hoppas att det ska fungera. Annars måste jag slipa bort bubblorna senare.

Eftersom jag fortfarande har epoxi kvar stryker jag ett lager på var och en av bänkarna och på kölen, vilket kommer att ge båten bättre stabilitet. Nu har jag en uppfattning om hur träet kommer att se ut i slutänden. Dagens sista uppgift är relingen. Två lameller gjorda av mahogny limmas ihop med epoxiblandningen. De ska sedan fästas i båten med ett annat limskikt, och det här är något jag verkligen inte kan göra på egen hand. Lutz hjälper mig att fixera den med klämmor och jämna till det så att det inte behöver slipas ner efteråt.

Det första lagret epoxi appliceras. Sedan klämmer Bettina fast lister inför limningen.

Dags att ta reda på om det kommer att hålla efter att det har härdat. Jag lossar försiktigt klämmorna och tvingarna. Ja! Jag sågar av överhänget och sedan kommer excenterslipmaskinen till användning igen tills listerna och båtkanten bildar en jämn yta. Vad mer kan jag fixa? Kanterna på glasfibern inuti båten finputsas en gång till med mattkniven. Sedan tar jag bort tejpen. Jag skrapar noggrant bort resterna och slipar bort små bubblor.

Sedan går jag över det härdade skrovet med sandpapper och även kanterna vid aktern och bogen, liksom över skäddan, det vill säga roderoket (fenan under båten), tills det passar exakt i skrovet. Jag skruvar sedan fast skäddan tillsammans med de två bottenskyddslisterna.

Jag ritar upp och förborrar borrhålen och applicerar lim på kanterna. Sedan ger Lutz mig lite hjälp igen. När vi skruvar fast måste vi trycka ordentligt på skäddan och listerna så att jag kan skruva underifrån – vilket definitivt är projektets största utmaning.

Sedan slipas den igen, för hand och tålmodigt, tills alla spår är släta och ytorna är snyggt uppruggade. Alla limrester och fläckar måste avlägsnas, hörn och kanter rundas och slätas ut. Pust! För att inte alltid behöva förlita mig på armstyrka, åtminstone i framtiden, fäster jag en platta för en motor i aktern.

Bettina slipar sidokanterna med en excenterslip och tar bort limrester för hand.

Sedan kommer ett jobb som kräver mindre tålamod: Applicera epoxihärdarblandningen.
För kanterna använder jag pensel. Annars använder jag roller, så det går snabbt och fint. Efter ett lager epoxi ser insidan av båten nästan sjöduglig ut. Men det är den inte ännu. Sitsarna! Jag markerar var jag ska limma innan jag lägger på limmet. Passar de? Det gör de, så vi tynger ner dem med vikter. Sen måste kanterna slipas igen.

Och hela båten behöver ett andra lager av epoxi, så att den inte bara håller nu, utan så att jag kan lämna den vidare till mina barn. Och när det är torrt, är det dags att måla. Det är viktigt för solskyddet. Barnen kanske kan hjälpa mig med det. Vi får fundera på vilka färger vi ska använda så länge. Och sedan behöver båten bara ett namn…

Nästan sjöduglig. Hela båten får ett andra epoxilager med rollern.

Man kan också uppgradera en ”Eastport Pram” med ett segel. Och om du verkligen vill göra allt själv, är det bara att beställa en ritning. Det tänker jag göra på min nästa båt, nu när jag kan.

Bara lacken kvar, men det kommer efter härdning. Bettina och hennes ”Eastport Pram”.