Bara tanken på projektet, gör att veckan på jobbet flyger förbi. Jag söker på Internet efter lämpliga instruktioner – och så hittar jag den. Jag börjar helgen som på ett moln. En tysk strandstol, som påminner lite om de gamla engelska badhytterna, går genom fem faser i tillverkningen: från snickeri och impregnering till metallbearbetning (stansning av plåt, skenor och beslag), flätning (där cirka 500 meter rotting eller konstrotting behandlas) samt klädsel. Det är ett nummer för stort för mitt helgprojekt.

Jag tänker göra det lite lättare – det får bli en massiv träversion. Jag började med kapsågen. Jag ska såga till 100 brädor, stag och lister i rätt längd. Från de längsta, 200 centimeter, som jag senare ska använda till bakväggen, till de kortaste, 20 centimeter, som är avsedda som stöd för de små fällbara borden inne i strandstolen. Således: mät, markera, såga, sortera. Långsamt växer högen med de kapade delarna.

Då kommer vi äntligen igång med Strandstols-bygg-projektet. Först är det dags för sitsen. Jag ska göra det enkelt och inte göra det från grunden, utan istället stapla tre lastpallar som jag skruvar fast ordentligt i varandra. Längst ner fäster jag fyra stora hjul, så att strandstolen blir mobil. På den främre långsidan sågar jag spår för fotstöd, som jag bygger av några brädor och lister. Två skenor, som jag monterar inuti den övre pallen, funkar som vägledning.

Men, när jag försöker skjuta in fotstöden, tar något emot. Jag rycker, skjuter, försöker med milt våld. Inget hjälper. Vad har gått fel? Jag drar ut stöden igen, tittar närmare, tar fram linjalen, mäter och hittar misstaget: bakom stödet har jag skruvat fast fel trälist. Det kan ju hända med en bunt på mer än 100 lister, stag och brädor. Jag drar fram skruvdragaren och löser snabbt problemet. Fotstödet passar perfekt nu. Min lärdom inför resten av projektet: Titta mer noggrant! Med några tjocka gångjärn skruvade jag fast den fjärde pallen på strukturen – upprätt, som ryggstöd. Så var sitsen klar.

Jag håller med om att sätet ser lite ensamt och försvarslöst ut här på landsbygden. Faktum är att det är solskyddet som utmärker en bra strandstol. Dags för väggarna. Först bygger jag bakväggen. Den består av tolv brädor, vardera tio centimeter breda och 175 centimeter långa, som limmas och skruvas ihop i över- och underkant med tvärgående lister.

De två sidoväggarna skapas enligt samma princip, förutom att jag här fäster den övre tvärgående listen något snett, eftersom strandstolen ska få ett lutande tak. Allt som skjuter över sågas bort. Slutligen sågar jag diamantformade fönsteröppningar i sidopanelerna. Det går bra nu!

Nu behöver jag bara sätta ihop de enskilda delarna. Jag skruvar fyra lister som ramar i sidofönstren. Därefter, plockar jag upp den första sidopanelen, placerar den på marken bredvid sätet och tar fram skruvdragaren och skruvarna. Den andra sidoväggen är fäst på samma sätt. Bakväggen skruvar jag direkt på sidoväggarna. Sedan är det dags för taket.

Till skillnad från väggarna är inte taket förbyggt. Jag klättrar upp för min stege och börjar från toppen. Jag skruvar fast en bräda i taget och arbetar mig nedåt med taket. Slutligen klättrar jag ned för stegen igen och tittar på det hela, på lite avstånd – inte utan stolthet. Visst blir det en riktig klassisk strandstol!

Vad gäller det estetiska, så finns det fortfarande gott om utrymme för förbättringar. Med några enkla steg snyggar jag till strandstolen. Inuti fäster jag ett litet hopfällbart bord på varje sidovägg. Två träklossar med en tjock tamp emellan, som en bärrem, ger en fin maritim känsla. De har en praktisk användning, men egentligen inte: Strandstolen är alldeles för tung att bära.

I slutändan får den lite mer färg. På utsidan, där den är mer utsatt för vind och väder, målar jag den vit och grå. Inuti tycker jag att det naturliga träet ser bäst ut. Då är det äntligen dags.

När jag städat undan mina verktyg, hämtar jag en kall öl och sätter mig i den nymålade strandstolen. Jag sträcker på benen, tar ett djupt andetag och drömmer om mitt nästa projekt.